Ziggy played guitar!

Ziggy played guitar!

januari 25, 2016, publicerad av , Aktuellt,Bo Berggren,Externt,

Ziggy played guitar!
Homage till Bowie

”Vi föddes av Bowie, Mott och Bolan
i deras tecken följde vi skolan
hela livet var en dans, och vi gav det en chans
Så ta och ge ditt liv en chans”

Så sjunger Magnus Uggla i en hyllning till några av sina idoler och förebilder. Låten heter ”Ge ditt liv en chans finns med med på plattan med den inte alltför korta titeln ”Va’ ska man ta livet av sig för om man inte får höra snacket efteråt”. Nu ska det inte handla om Magnus Uggla, utan om David Bowie, ”utomjordingen” som var med oss här på jorden 1947-2016. Uggla är bara en av många artister fascinerats av Bowies musik och mångsidighet – och som öppet hyllat honom och hans samtid.

David Bowie har betytt mycket för mig – och min generation, vi som är födda någonstans kring 60-talet. Under min uppväxt, i hela min kamrat- och umgängeskrets var Bowie den störste,  och strax bakom kom artister som Roxy Music, Iggy Pop, Lou Reed med flera. I vår kamratkrets blev Bowie en tydlig identitetsmarkör mot lägre stående varelser som diggade, disco, progg, dansband och 50-talsmusik – eller ”snobbar” som lyssnade på symfonisk rock anförda av band som Genesis och Yes med flera. Det var vi, Bowie-fans,  som hade den rätta inställningen till musiken och livet. Dessutom var Bowies karaktär Ziggy Stardust den häftigaste gestalt som någonsin stått på en scen, det var vi alla rörande överens om.

Musikens betydelse och kraft under uppväxtåren ska inte underskattas. Det är den absolut viktigaste konstformen bland unga. Alla generationer har sina hjältar. På 50-talet var Elvis var den store härföraren. Många har vittnat om hur Elvis gestalt och uppenbarelse ”drabbade” dem, liksom Ziggy Stardust och Bowie drabbade mig i 12-13 årsåldern. Och sedan dess blev världen sig aldrig mera lik….ja, ni har kanske hört den förut.

Därför är det alltid med sorg när en generation mister sin guru och ledstjärna. Visserligen finns deras musik, filmer och andra artefakter kvar, men världen blir inte riktigt som förut. Jag blev väldigt tagen av beskedet om Bowies bortgång, även om det gick rykten om hans vacklande hälsa redan för några år sedan. Så länge ungdomsidolerna lever, känner man sig lite yngre än vad man än vad man är, men klockan tickar obevekligt på.

Vad kan vi lära av Bowie, hans liv musik och konstnärskap? Det viktigaste tycker jag är – förutom den fantastiska musiken – sökandet, utforskandet och experimenterandet. Bowie ville aldrig vara ”mainstream” eller en i flocken som alla andra. Han var inte ens speciellt kommersiellt intresserad, fast ingen kan förneka att han inte gjorde allt för att hitta sin roll, eller plats i rockhistorien i början av karriären.

Och till sist: När du nått ditt mål och blivit din Ziggy Stardust, så ta genast död på hen, kliv in i rymdfarkosten och fortsätt mot nästa okända destination.

Wham bam thank you mam!
Tack för allt du gav Bowie!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *